Till Elin

   Idag när jag vaknade så bestämde jag mig för att det var dags för någon förändring. Vadsomhelst. Efter att ha våldgästat Helen med Emilia så insåg jag att det var dags för thisisenglandluggen. Så Emilia och jag trampade iväg till gränby centrum, uppsalas största inneställe sägs det, och till Olsons frisörer. Jag var nära att banga när jag såg att hon som skulle klippa mig var en rökluktande 40+are i cerise ginatricottunika och färgat underhår, men skam den som fegar ur! Jag satte mig i frisörstolen och sa LUGG! Och vips, 10 min senare klev jag ur stolen som en helt ny människa. 80 spänn krävde tanten för jobbet (frisörer måste ju bada i pengar) och klippa några korta slingor på sidorna vägrade hon ("Då blir det klippning i stället för lugg och det kostar mer!") men whatevva jag är glad i alla fall det var ju bara förändring jag ville ha, vem vill vara snygg i håret?
   Jag själv tyckte ju att jag hade gjort en radikal förändring av mitt utseende, men pappa märkte inget, mamma kollade på mig, sa inget, men sa "den är väl okej" när jag sa "nåååå?", och my sa inget för att hon grät för att hon just sett titanic. Fast sen sa hon " Jag kan säga nåt gladare sen när jag inte gråter". Det var snällt. Martin min käre bror sa i alla fall "snyggt mirre".
såhär blev det i alla fall.
 från sidan, fråga mig inte vad jag gör på bilden.